Du!
Rotade i en låda för att hoppas på att hitta nå julkort, dock utan resultat, men jag fann min lilla blåa bok där jag har sparat lite dikter och skrivit några själv...
De är så svårt att inse att denna jul inte kommer att vara som alla andra...
De är två som fattas oss...
Tårarna kom då jag läste denna som jag har sparat på:
"Du finns där solen slutar
Du finns där månen går upp
Du finns där allting vilar
Du finns alltid för mig
Du har alltid gläds åt dagen
Du har alltid välkomnat natten
Du har alltid vakat över oss
Du har alltid varit där för mig
Jag tänker på dig då solens strålar når mig
Jag tänker på dig då månens ljus guidar mig
Jag tänker på dig då jag sluter mina ögon
Jag tänker på dig då allting är så svårt"
Här kommer en dikt som jag har skrivit själv, ser att jag har fått lite insperation av den här över:
"Varför skulle de ske?
Varför skulle de komma?
Varför skulle dom just ta dig?
Varför skulle du följa med?
Jag hoppas att solen värmer dig
Jag hoppas att månen visar dig vägen i mörkret
Jag hoppas att du får vila utan smärta
Jag hoppas att vi snart ses igen..."
Skrev den 08 då en tant dog på jobbet...
Avslutar med en dikt jag har samlat på mig:
"Det finns folk som älskar livet
Det finns dom som tar de förgivet
Dom som ser helheten
Och dom som bara ser felet"
// Emma
