De här är ditt liv, Emma!

F*n!
Kan inte fatta de...
Senast man såg dig så var allt "normalt"...
Vi sparkade boll, eller jag försökte iallafall, och sen blev de att visa våra grillkunskaper...
Du pratade om dina planer på din 30-års kris, att du hade två år till att träna...

Vill inte förstå...
Man är som i en bubbla...

Igår fick man lite hopp, men den försvann när jag såg hennes blick, när hon inte ville hålla med mig, när hon vände sig bort...
Då förstod man...
Grannen som frågade efter dig visste...
Alla visste utom vi...

Hoppas att du har funnit den frid du länge har letat efter...

// Emma