Dagen med stort D närmar sig med stormande steg...
Snart har vi varit utan dig ett år...
Svårt att förstå...
Ett år av saknad och ett tomrum som inte går att fylla...

Man lever fortfarande i en bubbla, bubblan har blivit större, men den finns fortfarande kvar...
Känns som allt bara ha rasat och nu väntar man på att dammet ska lägga sig innan man börjar bygga...
Hoppas bara grunden finns kvar...

Känner mig lite arg för att han inte kämpade för sina drömmar...
Alla dessa planer han satt och pratade om då vi åt den kvällen...
Jobbigt då man tänker hur hon kämpade medans han bara gav upp...
Men jag vet inte...
Jag vet att jag inte kan vara arg och jag vet inte om jag kan säga att han gav upp...
Jag är inte arg och han kämpade nog in i de sista...
Bara massa frågor som ploppar upp i huvudet som ingen kan svara på gör allt så svårt..
Att se dom han lämnade kvar lida är inte lätt...

Utåt sett var han glad, men ingen vet vilka demoner han kämpade emot invändigt...
Han hade slagits mot dem länge men då hon försvann så vann dem...

Vila i frid nu! Vi kommer för alltid att tänka på dig!


// Emma


Kommentarer
Postat av: anne

tänker på er alla.... ha en bra dag....

2011-06-24 @ 17:18:14
URL: http://fjopis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0