...

Ibland så undrar man om livet är värt denna mödan...
Varför ens försöka när allt bara går åt skogen?
När allt började bli som vanligt, när spikarna man har gått på sakta försvinnit, så blir de så här igen...
Jag orkar fan inge mer!

Jag bara förstör... Sakta men säkert  förgiftar jag allt och alla...

// Emma


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0