...
249
"Blott en dag, ett ögonblick i sänder
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig ett moders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag,
dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig
"Som din dag, så skall din kraft ock vara", detta löfte gav han mig.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla,
blott vid dina löften, Herre kär.
Ej min tro och ej den tröst förspilla, som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer, taga ur din trogna fadershand.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer, taga ur din trogna fadershand.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land."
217
"Gud, för Dig är allting klart, allt det dolda uppenbart
Mörkret är ej mörkt för Dig och i dunklet ser Du mig
Läk mitt öga, att jag ser hur Du är i det som sker
Där jag bäst behöver Dig är Du allra närmast mig
Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg Du går,
led mig vid Din fasta hand steg för steg mot livets land
När min tanke, tvivelstrött, obetvingligt, motstånd mött och ej mera mäktar strid - inneslut den i Din frid
All Din nåd är öppen famn och Ditt namn en ljuvlig hamn
Vad Du vill är helighet, men Du är barmhärtighet"
256
"Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd, i sanden finns det spår.
Han älskar dig, han väntar dig i kväll,
en kväll när du förstår hans hemlöshet
och hur han längtar efter dina steg.
Från evighet har han stämt möte här.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn.
Du ser den inte nu, men färdas dit
En dag skall du bekänna högt hans namn,
hans kärleks frid som ingenting begär.
Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn.
Du ser den inte nu, men färdas dit."
Suttit och tänkt på psalmerna vi sjöng, eller dom sjöng, kan dem inte så jag vågade inte ta ton...
Måste skriva upp dem, medans man har dem i huvet...
Mycket fint var de då...
// Emma
