Vad ska man tro?
Är de nödvändigt att ljuga en upp i ansiktet..?
Kan man bara inte säga som de är?
Jag tycker att jag inte har laggt mig i...
Men men, tydligen är man inte mer värd... Och jag förstår dem... Jag är ett rat...
Vill försvinna, men klarar inte av ensamheten...
Jag vet att jag är dum och naiv...
Men vad ska man tro på?
Jag vet sanningen, men vill höra han säga de...
Jag fattar inte ens varför jag tar upp de, men de känns bara konstigt, att man har blivit lämnad i mörkret...
Mörkret har blivit min vän på sistonde... Även om de är ofrivilligt...
Jag vet inte vad jag ska göra idag...
Orkar inte bry mig...
Orkar inte nå... Hatar hur allt har blivit... Går inte att göra så mycket...
// Emma
Där har du fel! Du är värld så mycket gott min vän och du är inget rat!!!
Hoppas allt ordnar sig snart & att du har möjlighet att få bo ute i Baggård om det är där karln befinner sig meta dels...
