De här är ditt liv, Emma!

De känns som om jag sakta men säkert faller... Som om allt runt omkring mig rasar...
Alla murar man har byggt upp för att skydda sig gett vika och ensammen står jag där...

Söker ett bevis på att jag duger... Ett klartecken att allt kommer bli okej...

Min värld har stannat upp, utanför far bilar förbi med glada människor som är påvag någonstans...
Utanför skiner solen på gräset som sakta men säkert växer sig stark efter förra helgens klippning...
Önskar att man hade den kraften... Att kunna sträcka på sig och växa sig stark igen...
Att kunna slå rot och klara de mesta...
Dock är de bara ett mörker...
Nu och då når en solstråle min kind och jag sträcker mig något, men hinner bara blinka innan mörkret kommer och  kväver solen...
Kväver mig...

För tillfället vill jag bara blunda... Drömma mig bort till förr... Drömma mig bort till en tid då mörkret inte fanns...
En tid då jag dög...

Tänk om man bara kunde blunda, slå utav hjärnan, slå utav alla tankar som snurrar...
Slippa mardrömmarna och bara slappna utav...
Komma bort till en plats där allt är okej... Dit man är välkommen för den jag är och inte den jag låssas att vara...
Känna lugnet omfamna mig och bara pusta ut...


 

... Jag vid havet...
Doppade fötterna och vovvarna blötte ner sig rätt så bra...
Blaze tog sitt allra första simtag, hon var jätte duktig, innan dess fick hon åka vagn medans Ronja blev rastad av en liten pojk...
Vad skulle man göra utan dem?
Skönt att vara ute och tänka på nå annat...
Slippa alla tankar som snurrar och bara koncentrera sig på sköna solen och alla rackarns brems...

Nätterna är värst... Inatt blev de ingen sömn... Så fort jag blundar så snurrar allt... Och ensamheten kom sakta krypande...
Men vad gör man? Vad kan man göra..?
Ångesten byggs upp och då är de bara att sätta sig upp och hitta på nå för att leda tankarna på annat...
Känner ibland att jag får panik... Vet inte hur jag ska beskriva de... Men de känns som om allt rasar omkring mig...
Vill skrika... Vill bara försvinna... Tänk om de var en möjlighet...

// Emma

... Denna dag också...
Med mobilen avslagen gick allt lite lättare... Fråga mig inte varför... De kändes iallafall de...
Slippa alla samtal och bara gömma sig lite...

Vovvarna är en bra terapi... Mycket kel och långa promenader...
Älskad vilkorlöst eller iallafall så länge man ger dem mat och promenader...
^^

Vad morgondagen bjuder på vet jag inte... Hoppas inte allt för mycket på att de ska bli bättre...
Vågar inte...
Utan hopp så blir man aldrig besviken... Lika bra att acceptera... Lika bra att lära sig...


// Emma

... Är kommen...
Att åren går så fort... De känns så långt borta men ändå som om de hände igår...

Jah...
Inte så sugen på att fira... Blir nog att vara hemma... Ensam...
Okej då... Har mina troga små voffsar vid min sida...
Känns lite "egoistiskt" att fara till Ersboda då man inte är riktigt hundra...
Man vill juh inte förstöra stämmningen för de andra...

Jag skulle vilja ställa mig på balkongen och skrika!
Bara vända mig om och försvinna...
Tänk om man kunde se in i framtiden och kolla om allt löser sig... Kunna spola tillbaka och ta tillbaka allt...
Jag vill så mycket, men ändå så lite...
Jag vill "kasta loss och lära mig slåss, raka utav mitt hår och bäras ut på bål, ta tjuren vid hornen och hålla dem hår, lita på sanningen och kväva allt gråt"...

Jag vet att allt som har skett i mitt liv har gjort mig till den personen jag är idag, men just nu så gillar jag inte vad jag har blivit...
Alla tankar som snurrar inne i huvudet, allt gnager på en och man vill bara lämna allt...
Sluta förstöra, sluta överanalysera och sluta vara i vägen...

Ibland kan jag skratta då jag, än i dag, känner skuld över att ha råkat he sönder ett glas som stod på altanen...
De var på pappas tid, dvs innan jag gick i trean...
Sen stod glaset på altanen och jag sprang och lekte...
Eller när man råkade spotta en rödhårig norrman (eller om han nu var dansk) på huvudet (han stack ut huvudet i fönstret nedanför just då jag spottade)...
Hur patetisk är man inte?
Alla mina "hyss" känner jag än idag skuld till... Som ett svart moln i huvudet som inte vill försvinna och tragiskt nog byggs på...
Dock har hyssen blivit saker som man skulle ha gjort bättre, saker jag INTE skulle ha sagt...

Har alltid varit en person som vill ha en reaktion... Testar gränserna och ser hur långt jag kan gå...
Vill ha ett bevis för att jag duger... Och ibland går de snett... Ibland når jag gränsen och lite till...
Är även tillbakadragen, så de är de som står mig närmast som får ta smällarna...
Försöker förbättra mig... Dock har de väl blivit att man har dragit sig tillbaka mer...

De är som en ångest man har i kroppen...
Jag duger inte... Jag är inte bra nog... Vem skulle vilja ha mig...
Jah...
Överanalysera...
Rädd för att göra bort mig... Rädd för att skämma ut mig... Rädd för att göra fel...

Om man inte gör något, kan man inte göra fel.. Om man inte är med någon, kan man inte såra eller bli sårad...
Om man inte försöker så kan man inte misslyckas...

Deprimerad?
Jo men visst!

Nu ska jag bädda ner mig och försöka stänga utav hjärnan...
Koppla bort och bara koncentrera sig på andas...
Ta mina lurviga små älsklingar och bara vara...

// Emma

Den här låten kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta... Ryser så fort jag hör den...

// Emma

... Man skrev här...

Mycket har hänt men ändå inte... Man går fram ett steg och vips så backar man fem...

Midsommarafton imorgon... Dagen då allt förändrades IGEN...

Sakta men säkert betar man av timmar och nätter...
Är hela 110 timmar som ska avverkas, 11 nätter som ska arbetas innan man går på semester...
Semester... Jah.... Är de bara jag som inte längtar?
Jag vet att man inte kan dra tillbaka semesteransökan då de har lovat bort nätterna till vikatier, men just nu känns de väldigt frestande...
Tragiskt nog så kan jag inte "sommarjobba" någon annan stans heller, iallafall inte i denna kommun då de inte funkar med "reglerna"...
Är ganska skönt att springa utav sig (då menar jag springa) och fram för allt tänka på annat... Men men... 5½ veckas ledighet har väl ingen dött utav...
Än så länge iallafall...

Hmm... Vilket possitivt inlägg detta blev... Not... Får väl avsluta med nå på plus sidan då...
Jah... Man har då iallafall tur med vädret... SOL...
;)

// Emma